Background

Den 21a mars blev jag arbetslös, efter att ha jobbat på Scan i Kristianstad i 10 år. Jag skadade min handled på jobbet 2010 och fick titthålsoperation i mars 2011. Innan operationen hade jag börjat jobba halvtid. Jag fick veta att jag skulle bli nedsövd och tyckte att det skulle bli skönt så jag slapp höra något av det som hände.

Men jag ångrade mig så fort jag kom in i operationssalen. Där var nog 2 sköterskor först. Jag var jättenervös och kände mig helt utlämnad där jag låg på bordet. Jag tyckte heller inte att sköterskorna var så lugnande. Speciellt inte när dom sa att dom hade fel på narkosmaskinen. Då skulle dom ringa någon som skulle komma och fixa den. Tydligen hade det varit problem med den innan.

När sköterskan ringde så pratade hon med någon som tydligen precis varit på semester, så hon frågade om hur den där personen hade haft och hur vädret varit osv osv. Jag tänkte; ”skit i hur den personen haft det på sin jävla semester, och bara säg till dom att maskinjäveln är i sönder så vi kan få den här operationen ur världen!”. Till slut bad hon dom att komma.

Efter vad som kändes som en lång stund, kom det några personer för att fixa problemet. Det var fullt hus i det där rummet och jag blev, om möjligt, ännu mer nervös.

Efter en stund var det fixat och dom satte den där narkosgrejen över munnen på mig och jag somnade.

När jag vaknade, så var jag precis utanför operationssalen, och jag blev flyttad till en säng och ivägkörd till en sal med fler patienter. Jag kände mig full, och tyckte att det var ju bra. Handleden var inslagen i ett litet blått paket.

Det tog inte lång tid förrän jag inte kände mig full längre, jag kände mig bara konstig och som jag hade ett stort tryck över bröstet. Även lite illamående, bakfyllan hade slagit till på 5min! Sköterskorna sa till mig att sova och jag försökte, men varje gång jag var på väg att somna så vågade jag inte. Jag trodde att om jag somnade så skulle jag inte vakna upp igen, så obehagligt kändes det där trycket över bröstet + att det kändes som att hjärtat slog så snabbt att det snart skulle explodera.

Jag sa till sjuksköterskorna hur det kändes och dom hade koll på mig hela tiden. Efter en stund ville dom att jag skulle äta. Så jag fick en macka och en coca cola. När jag tagit några tuggor på mackan var det dags att spy. Jag mådde skit i flera timmar, men till slut började jag känna mig som mig själv igen och jag var redo att åka hem.

Först skulle jag träffa läkaren. Han sa att operationen inte gick så bra. ”Whaaaat?!”, tänkte jag. Jag trodde ju att han satt fast min minisk igen och att allt var bra. Han hade tydligen försökt i ungefär 1 1/2 timme att göra något men det hade varit för mycket ledvätska i vägen så han kunde inte se något, och till slut gett upp.

”Jag är ju egentligen inte så bra på såna här operationer”, sa han. Och jag tänkte ”whaaat?!” ännu en gång. Han sa att dom var mycket bättre på handledsoperationer i Malmö. VARFÖR skulle jag då opereras i Hässleholm kan man ju undra?  Det vet nog ingen mer än han. Och då skulle jag alltså behöva gå igenom samma procedur igen! Jag blev iallafall hemskickad och läkaren skickade remiss till Malmö. Väntetiden på en operation där var runt 2 månader.

Jag var hemma från jobbet i 3 veckor. Och handleden var sämre nu än innan operationen. Jag hade även fått ett ryckande ringfinger. Min företagsläkare hade aldrig sett något liknande. Jag fick jobba 2 timmar/dag istället för 4.

I maj fick jag tid för att träffa läkaren i Malmö. Han verkade snäll. Jag visade mitt ryckande finger för honom och han sa att det troligtvis var så att nerverna inte hittat till varandra än, och att det kunde ta upp till 2 år innan dom gör det. Han sa att dom först skulle göra titthålsoperation för att se hur det såg ut i handleden och sen öppna upp om det behövdes. Och jag skulle inte bli nedsövd. ”Thank God!”, tänkte jag.

I Juni blev jag opererad igen. Läkaren i Hässleholm hade sagt till mig att jag skulle be dom ge mig något lugnande innan denna operationen. sköterskan frågade själv mig om jag ville ha det för hon såg att min puls var skyhög. Jag tackade självklart ja. Sedan skulle jag få en bedövningsspruta i armhålan. Flera stick på olika ställen i nerverna. Det var INTE skönt!

Sedan blev jag inkörd till operationssalen, och fick ligga där väldigt länge och bli skrubbad o tvättad, innan det var dags. Det lugnande jag fick hjälpte inte, det kändes igen som att hjärta skulle explodera så snabbt och hårt det slog.

Dom satte upp sitt skynke för min arm så att jag inte skulle se vad dom gjorde. Däremot hade dom en stor tv där jag kunde se allt dom gjorde ändå! Jag valde att inte titta på den. Sköterskan som hade hand om mitt blodtryck sa till mig att försöka sova. Jag somnade till ibland och när jag vaknade igen och öppnade ögonen så sa hon till mig igen att sova. Hon försökte göra mig lugn, men det hjälpte inte med att sova. Hjärtat höll på att hoppa ur bröstkorgen ändå.

Efter nån timme så tog dom bort skynket och höll på att lägga bandage runt min arm. HELA armen! Det trodde jag inte. Så jag hade en gipsskena som gick över hela handryggen och runt bakom armbågen och hela vägen upp. Det kändes inte så roligt i den varma sommaren. Jag hade hela armen i gipsskenan i 3 veckor, sedan ett helt gips på underarmen i 3 veckor, och efter det ett handledsskydd i 2 veckor.

Även efter den operationen mådde jag skit, jag opererades vid 9 på morgonen och fick inte åka hem förrän vid 19.30 på kvällen.

Rehabiliteringstiden är lång efter en sådan operation. Under den tiden var försäkringskassan på mig och ringde ofta och frågade hur det gick och vad jag kunde göra osv. dom ansåg att jag egentligen kunde göra ett annat lättare jobb än mitt dåvarande jobb. Min läkare hade ju skrivit på läkarintygen att jag kunde återgå till mitt arbete, men jag var ju tvungen att göra inom ett år efter att jag blivit sjukskriven.

I december ville försäkringskassan att jag skulle börja arbetsträna, 2 timmar om dagen i ett par veckor. Min läkare ville inte riktigt att jag skulle göra det, men så fick det bli.  Jag fick  jobba på ett lite lättare ställe på min avdelning och det gick ganska bra. Vi hade även ett möte på jobbet med försäkringskassan, facket, min chef och personalchefen. Min läkare ville att jag skulle börja med att jobba halvtid. Men det gick inte försäkringskassan med på för jag skulle utförsäkras i Januari. Trots att detta var ett ganska unikt fall, där det var en läkare som gjort att det tagit extra lång tid att komma tillbaka till arbete, så gick det inte att tänja på reglerna.

Jag ville inte förlora jobbet p.g.a en sån här grej, så vi bestämde att jag skulle börja jobba 4tim/dag som min läkare ville. Men jag fick ta alla mina semesterdagar, som jag inte använt under sommaren, och mina AT-timmar och använda dom resterande 4 timmar av dagen. Surt, men sant!

Jag hade ett lättare jobb i runt 9 månader, sedan gick jag tillbaka till mitt vanliga jobb. Jag jobbade på som vanligt och hade väldigt mycket att göra och det var mycket övertid.

det kändes bra i handleden, lite ansträngt i början bara. Allt funkade som det skulle fram till oktober 2014, då vi Då började jag få ont i handleden igen. Efter ett tag kom samma symptom som jag hade haft innan mina operationer. Jag var hos företagsläkaren först och fick kortisonspruta som inte hjälpte, sedan blev jag skickad till ortopeden på sjukhuset, som sedan skickade mig vidare till Malmö. I slutet av mars blev jag sjukskriven eftersom jag hade så ont och klarade inte av att jobba med så tunga lyft och tempot med handleden.

I maj fick jag träffa läkaren i Malmö. Det bestämdes att jag skulle opereras igen, för exakt samma sak, minisken. Jag och min läkare hade pratat om att det kanske inte var en så bra idé att jobba kvar på Scan med den handleden. Risken finns alltid att skadan går upp igen, även med ett lite lättare jobb där.

Jag har gått på kinesisk akupunktur sedan sommaren 2014, från början för jag hade lite problem med ryggen. Under tiden jag väntade på operation så fick jag behandlingar för handleden som gjorde att jag nästan inte hade ont alls, vilket var helt fantastiskt!

I september blev operationen av. Jag hade bett min akupunktör om behandling inför operationen, jag ville inte må lika dåligt igen och vara lika nervös som jag varit dom andra gångerna. Jag fick 2 behandlingar för detta.

Jag var inte nervös innan, sköterskan tyckte inte att jag behövde något lugnande. Jag hade inte ont när jag fick bedövningen. Fast hon som gav mig den sa att det skulle göra jätteont på ett visst ställe, så kunde jag inte känna det alls. Den här gången var jag mer vaken och hörde alla ljud. Borrande ljud och ett tag lät som att dom tog hela armen och knäckte den i en nötknäckare, det lät som att dom krossade hela armen. Men jag va lugn ändå!

Efteråt mådde jag sååå mycket bättre än jag gjort efter dom andra operationerna. Jag kunde äta utan att må illa eller spy, jag vågade somna för hjärtat slog inte i 190, jag vaknade en halvtimme senare och var pigg och kände mig som mig själv. Jag fick åka hem vid 14.

När armpaketet var av helt i oktober, så passade jag på att åka till Fuerte Ventura i 2 månader med min syster som skulle söka jobb där. Det var underbart!

När jag kom hem så träffade jag först sjukgymnast och sedan läkare. Han kollade min rörlighet efter träningen jag gjort när jag var iväg. Jag hade gjort tre olika övningar som skulle få upp rörligheten, framåt-bakåt, sida till sida, och vridrörelse. Jag tyckte själv att de två förstnämnda hade gått väldigt bra, men rotationen hade inte gått riktigt lika bra.

Både min sjukgymnast och läkaren var väldigt imponerade av att rörligheten i de två fallen var så bra, men lite mer bekymrade över det var så dåligt i rotationen. Dom sa att det inte var säkert att jag får tillbaka rörligheten där, men jag skulle träna dubbelt upp mot vad jag fått instruktioner om innan. Jag blev sjukskriven till den 21a februari.

Försäkringskassan hörde av sig när dom fått in läkarintyget, och sa att jag skulle bli utförsäkrad efter det datumet. Det var fine by me! Jag ville få det här överstökat och bli uppsagd så att jag kunde gå vidare med annat. Den här gången ville jag från Scan, jag var klar med det stället! Tyvärr har handleden inte blivit bättre. Det är svårt att skriva detta med handleden, men jag kan iallafall ta en paus när jag känner att det blir för jobbigt.

Jag blev uppsagd den 21a februari, fick en månads uppsägning, och en coach på arbetslivsresurs som ska hjälpa mig gå vidare med annat arbete eller utbildning.

And that braught me to this point; Arbetslös, med en invalid handled, 10kilos viktuppgång sedan jag blev sjukskriven för ett år sen (en av nackdelarna med att inte ha ett aktivt jobb längre), och nästan helt clueless om vad jag vill göra med mitt liv.

True story!

%d bloggare gillar detta: